Efter att ha suttit och följt en rad nyhetskällor det senaste dygnet så känner jag att det är dags att dela med sig av funderingar och tankar.
Min första tanke är att det är ett skrämmande jävla samhälle vi lever i. Inte enbart på grund av de fruktansvärda handlingar som en enskild(?) individ lyckats åstadkomma på några timmar, utan även skrämmande när man ser hur folk reagerar.
Så fort nyheten hade gått ut att en bomb sprängts i Oslo så fylldes diverse sociala medier med en rad människor som, utan någon som helst grund, "visste" att det var al-Qaida eller i vart fall några med utländsk härkomst som låg bakom dådet. En hel del av dessa inlägg verkar även vara mystiskt borttagna idag. Någonstans kan jag tycka att är man så jävla kaxig och går ut med totalt snedvridna uppfattningar om vad som skett, så ska man fan stå för det idag och kunna säga "ok, jag misstog mig, nästa gång ska jag se till att skaffa nåt på fötterna innan jag uttalar mig" istället för att ta bort kommentarerna då de visar sig vara felaktiga och därefter låtsas som det regnar. Jag menar va fan, vi är bara människor, vi gör fel! Jag tror dessutom att det även var väldigt många som "i det tysta" antog att det var någon islamistisk fundamentalistgrupp som låg bakom dådet, dels på grund av okunskap men även på grund av medias upptrissning av läget. Man kunde nästan känna hur medierna så jävla gärna VILLE att det skulle vara det, de grep ju efter halmstrån. När någon grupp som kallade sig "Helpers of global Jihad" eller nåt liknande ville ta på sig gärningen så var media inte sena att nappa TROTS att de i samma andetag mumlade ut att denna grupp är känd för att ta på sig olika dåd som de absolut inte legat bakom.
Att man sedan får höra att muslimer i Oslo blivit häcklade och illa behandlade under gårdagen gör det hela till ännu mer förkastligt. Det är precis detta som jag anser är grundstenarna som skapar ett samhälle där sånt här kan ske; att vi människor, helt utan någon fakta bakom oss, börjar "tro" och "anta" saker och därigenom skapar en hatisk och hätsk stämning emot alla möjliga håll. Även idag verkar det vara populärt att diskutera hur gärna man vill se gärningsmannen död, vilka straff han förtjänar att få och huruvida Norge ska börja med dödsstraff osv. Även om jag personligen tycker att dödsstraff kan vara rättfärdigat i vissa fall(en helt annan diskussion), så undrar jag vad det skulle hjälpa att ha ihjäl den här mannen? Jag har väldigt svårt att se att han någonsin kommer att vara en helt fri man som kan planera nya dåd eller ens ges tillfälle att skada några fler människor då han troligtvis kommer hållas under sträng uppsikt, både i fängelset och utanför, under resten av hans liv. Någonstans tycker jag att vi alla borde stanna upp och fundera på VAD det är som är viktigt i den här situationen. Är det verkligen huruvida gärningsmannen får lida? Är det vettigaste just nu att bygga upp hat gentemot gärningsmannen och alla man eventuellt skulle kunna sammankoppla honom med? Eller borde vi kanske ta ett steg tillbaka, titta på oss själva och fundera över VARFÖR och HUR detta kunde ske? Vad är det som driver en människa till att bomba en stad för att därefter kallblodigt skjuta ihjäl barn och ungdomar som är på sommarläger?? Än så länge har vi inga svar på dessa frågor och, som vi lärt oss ifrån gårdagen, är det kanske dumt att spekulera. Men som jag ser det, är det först när vi fått svar på denna fråga, som kan vi fokusera på det verkligt viktiga i sammanhanget; Hur gör vi för att undvika att något liknande någonsin sker igen? Jag har självklart inga svar på denna fråga, men jag har svårt att tro att vi kan få fram svaret på detta genom att smutskasta varandra och skapa utanförskap och hat emot det som är främmande. Om det är något man kan göra för att hedra de avlidna och deras familjer i detta läget så är det att behålla tron på det öppna samhället och inte skilja på "vi" och "de".
Läs även Jan Guillous text om skillnaden på gärningsmän här.
lördag 23 juli 2011
tisdag 19 juli 2011
Review: Öland och Hultsfred 2011
I måndags begav sig jag och Emme mot Öland. Vårt första stopp blev Borås där vi inhandlade tält, liggunderlag och sovsäck (skitbilligt på Rusta!). Vi fyllde på spritförrådet och tryckte nån sushi/thai-buffé, varpå vi fyllde fickorna med räkchips som snacks inför resan... skojja, det var en tant som gjorde det. Sedan åkte vi vidare ca 2 timmar senare än planerat(Varför hamnar man ALLTID i Borran i flera timmar innan varje roadtrip?). Vi gled igenom Sveriges vackra landskap och lyssnade på p3 blandat med pappas något skrala cd-samling. Vi stannade på Mcdonalds och hörde nån häxa som kraxade fram att det ösregnade på Öland, vi bestämde oss för att misstro detta och gled vidare. När vi körde över Ölandsbron på eftermiddagen var det helt jävla grått i luften och peppen över tältandet slokades en aning. Våra "äntligen är vi på Öland"-bilder såg så jävla sad ut att dom inte ens var värda en FB-uppdatering. Vi hamnade efter en kort stund dessutom i världens jävla husvagnskö som lååångsamt rörde sig mot Bor(n)gholm. I köpingsvik hade molntäcket lättat och solen tittade fram över campingen, vi gled in och drog upp vårat tält på ca 2sek (rutinerade som f). Vi satt i solen i gräset och drack cider och livet kändes jävligt nice. På kvällen velade vi som fan över vart vi skulle äta, tillslut bestämde vi oss för campingens egna restaurang som hade nån grillbuffé. När vi redan satt oss berättar servitrisen att buffén kostar 300kr!! Både jag och Emme skrattade och nickade som att pengar var det MINSTA problemet vi hade i världen, som man gör när man är svensk och tycker nåt är för dyrt men inte kan med att säga det. Vi åt därmed dagens 2:a buffé och för att få valuta för pengarna var vi helt sjukt mätta resten av kvällen. Vi fick för oss att dra in till Borgholm på lokala krogen och att lifta var bästa sättet att ta sig dit. Efter ca 2min kör en buss förbi oss på väg mot Bholm, men vi befann oss ju inte på någon hållplats och hade inte tänkt så långt som att det finns kollektivtrafik även på Öland. Liftningen gick trögt till en början och vi hade just tänkt ge upp när två vänliga killar stannade och körde in oss till stan. Krogen var i sämsta laget och vi satt med tre 20-åriga killar som inte var särskilt intressanta. Stället hade en DJ och nån slags konferencier som mest skrek i mikrofonen att han skulle kora kvällens trevligaste människa. En flopp med andra ord. Vi lyckades hitta lift hem och kröp snabbt in i tältet och somnade.
Dagen efter gled vi mest runt i området och chillade. Ett snabbt besök i Borgholm för att köpa räkor samt en promenad i Köpingsvik. Vi gjorde ett lamt försök att bada, men vattnet var iskallt så vi struntade i det och gick upp och la oss utanför tältet i skuggan och sov/pratade/åt i några timmar. På kvällen gick vi ner till vattnet och hade en romantisk dejt bestående av solnedgång, bag-in-box och frysta (misslyckades med upptiningen) räkor med aioli. Vi lärde känna våra husvagnsgrannar i 45-års åldern och härjade med dom en stund. Faktum är att kvinnorna var så jävla tjötiga att varken jag eller Emme fick en syl i vädret. Skönast var ändå Pia som gillade att brotta ner ungdomar, berätta knepiga anekdoter och så fort någon annan sa nåt ropade "TYST! Jag har semester". Eftersom vi skulle upp och köra dagen efter gick vi och la oss relativt tidigt.
På onsdagen prövade vi campingens duschar, vilket resulterade i att jag bara fick iskall vatten och våra femmor tog slut så Emme fick stå naken och vänta på att jag sprang och växlade. Nyduschade och fräscha med tältet nerpackat satte vi oss i bilen och rullade iväg mot Hultsfredsfestivalen! Det blev ett snabbt stopp i Kalmar för matintag samt inköp av varma hoodies då vi visste att regn var på väg. Nånstans runt 5 på eftermiddagen rullade vår bil in på en nästintill tom parkering vid festivalområdet. Vi fick ut våra gratisband utan några problem och gick tillbaks till bilen för att hämta packningen. Bredvid vår bil satt tre tjejer och drack, vi började snacka med dom och bestämde oss för att campa ihop när vi såg att tjejerna hade med sig partytält!! Efter att en random påtänd snubbe försökt sätta ihop partytältet tog vi saken i egna händer och silvertejpade ihop skiten. Området var rent, fint och rätt så folktomt. Vi satte oss med brudarna och förfestade, då kommer en sliten snubbe förbi och frågar om vi har kök. Vi svarar att det har vi inte och han glider vidare. Jag kommer då in på ämnet medhavda kök och sitter och drar en historia om när jag skulle koka nudlar men inte hade något kök. Då börjar Emme och Sunna skratta hysteriskt och frågar om jag trodde han frågade efter KÖK?? Jag tittar oförstående och funderar på vad som rimmar på kök...rök, lök, pök.. vad fan frågade han efter?? Ehm jo såklart.. Tjack! Emme får ingen luft av skratt och jag börjar skämta om att ett paket nudlar är slang för ett gram amfetamin. DÅ säger Hilda, som hittills suttit tyst och inte riktigt hängt med i konversationen, att det har hon fan aaaldrig hört. Vi andra slutar garva och blir helt tysta, då Jenny, den tredje tjejen som inte heller verkar ha hängt med utbrister att Jo, det har jag fan hört!! Jag, Emme och Sunna kippade efter andan av skratt medan dom två andra satt helt gravallvarliga och fortsatte diskutera huruvida ett paket nudlar är slang för nån drog. Haha, så jävla roligt när folk inte alls hänger med på ironi. Troligtvis tyckte inte tjejerna att detta var fullt lika skoj då vi knappt såg till dem sedan under resten av kvällen. Men vi märkte inte riktigt av detta då vi var fullt upptagna med att jobba upp en riktigt rolig fylla där vi mest sprang omkring och dansade och pratade med random folk. Vart/när/hur kvällen avslutades är något oklart men när vi vaknade hade vi bag-in-boxen i tältet OCH det var vin kvar i den, så relativt städade var vi ändå.
Torsdag morgon inser vi att alkoholförrådet börjar sina och det finns inget annat att göra än att ta sig till stan för att ordna mer. Vi försöker oss först på den gamla klassikern att lifta in till stan, detta lyckas inge vidare så vi tar det lilla tåget som går mellan festivalen och stan. Väl inne i stan slår vi oss ned på ljugarbänken tillsammans med stans lokala fyllon och lite random festivalfolk. Gubben bredvid oss har sjukt läskig näsa och dricker 7,5:or till frukost. Han är dock trevlig och vi samtalar om hans flickvän och att han varit gift en gång. Vi tar en svängom inne på systemet och därefter ICA. På ICA frågar jag ett äldre par om dom kan tänkas köra oss till festivalen (det har börjat regna) och till allas vår förvåning svarar dom att det kan dom absolut göra. Tillbaks på festivalområdet hjälper vi två nyanlända tjejer med att bära packning och erbjuder dem samtidigt att bo i vårat(?) camp. Då regnet öser ner och vi inte riktigt pallar gå ut i det så sitter vi och missar spelningar och blir fulla istället. När vi väl gett upp förhoppningen om att regnet ska sluta beger vi oss in på området och ser lite på Kajsa Grytt och nåt annat random band. Vi glider runt en stund på campingen, blir blöta i röven, är i bilen och byter om och helt plötsligt är det kväll och dags för The Prodigy. Konserten är regnig, smutsig och skitkul! Eftersom det är så lite folk kan man lätt glida längst fram och stå och hoppa till gamla nittitals-dängor tills man inte orkar mer. Jag tappar bort Emme men hittar en jobbig tjej som vi träffat tidigare. Hennes kompisar köper cider till mig och jag har tappat rösten så jag står bara och nickar o tar emot. Jag glider med dom till Suede-spelningen efteråt, konstaterar att Brett Anderssons ben är det smalaste och sjukligaste jag sett i killväg och vägrar konstant att hoppa upp på den ena killens axlar... alltså han gav sig inte och han var inte värsta biffen heller, haha, han hade ju dött. Jag ser framför mig hur hans ben hade sjunkit ner i leran cm för cm tills hela knäna befann sig under marknivå. När jag inte pallar mer och fötterna är helt sönderfrusna av all väta, så drar jag tillbaks till tältet där lilla Emme redan ligger och sussar.
På fredagen är det till vår stora sorg dags för oss att plocks ihop våra pinaler och bege oss hemåt. Det har äntligen slutat regna och solen tittar fram litegrann när vi går på Slagsmålsklubbens spelning. Efter detta finns det inte mycket mer för oss att göra än att med tårar i ögonen lämna festivalen för denna gång.
Jag måste säga att "nya" Hultsfred var en riktigt rolig upplevelse och det märks att de har siktat in sig på en lite äldre publik. För det första så har alla över 18 ett rosa band på sig som intygar att man är över 18... jag såg inte en enda människa utan detta band. Till skillnad mot 2007 då vi satt och festade med 17-åringar hela jävla veckan och lätt kammade hem priset som äldst på campingen. Har man det rosa bandet kan man köpa öl inne på festivalområdet och sen är det fritt att glida runt med dem bäst man vill, jävligt skönt att slippa vara inspärrad i ett litet öltält bara för man är törstig. Campingen var även väldigt ren och fin, inte det klassiska träsket som Hultsfred varit tidigare, dräggpunkarna i 18-års åldern vars enda önskan är att skita ner sig så mycket som möjligt för att därefter däcka av verkar ha stannat hemma i år också. Det enda man kan säga var tråkigt var såklart avsaknaden av folk, inte för att jag personligen bryr mig, utan mest för att festivalen inte kommer gå runt så många år till utan fler besökare. Eg var det rätt skönt med lite folk då man hade mycket plats att sitta på, gräset var inte helt upptrampat, köerna var korta och man kunde stå längst fram på samtliga spelningar. Vattentoaletter och duschar var inne vid campingen och helt gratis, jag var aldrig på en enda toalett som inte hade papper! Jag som hade bunkrat upp hela väskan fylld me toapapper för jag vet hur det brukar se ut. Ja sammanfattningsvis har jag bara bra saker med mig från Hultsfred 2011 och jag hoppas de fortsätter i samma stil och att vi som inte är sugna på att festivala med 16-åringar åker dit nästa år istället!
Lär gärna mer här istället för att lyssna på Aftonbladets trams:
http://nyheter24.se/festival24/590884-kronika-en-underbar-festival-trots-lite-folk
Slutligen, tack Emelie Björkis för en skitgrym vecka! Ladda nu om, för nästa år kör vi igen!!
Dagen efter gled vi mest runt i området och chillade. Ett snabbt besök i Borgholm för att köpa räkor samt en promenad i Köpingsvik. Vi gjorde ett lamt försök att bada, men vattnet var iskallt så vi struntade i det och gick upp och la oss utanför tältet i skuggan och sov/pratade/åt i några timmar. På kvällen gick vi ner till vattnet och hade en romantisk dejt bestående av solnedgång, bag-in-box och frysta (misslyckades med upptiningen) räkor med aioli. Vi lärde känna våra husvagnsgrannar i 45-års åldern och härjade med dom en stund. Faktum är att kvinnorna var så jävla tjötiga att varken jag eller Emme fick en syl i vädret. Skönast var ändå Pia som gillade att brotta ner ungdomar, berätta knepiga anekdoter och så fort någon annan sa nåt ropade "TYST! Jag har semester". Eftersom vi skulle upp och köra dagen efter gick vi och la oss relativt tidigt.
På onsdagen prövade vi campingens duschar, vilket resulterade i att jag bara fick iskall vatten och våra femmor tog slut så Emme fick stå naken och vänta på att jag sprang och växlade. Nyduschade och fräscha med tältet nerpackat satte vi oss i bilen och rullade iväg mot Hultsfredsfestivalen! Det blev ett snabbt stopp i Kalmar för matintag samt inköp av varma hoodies då vi visste att regn var på väg. Nånstans runt 5 på eftermiddagen rullade vår bil in på en nästintill tom parkering vid festivalområdet. Vi fick ut våra gratisband utan några problem och gick tillbaks till bilen för att hämta packningen. Bredvid vår bil satt tre tjejer och drack, vi började snacka med dom och bestämde oss för att campa ihop när vi såg att tjejerna hade med sig partytält!! Efter att en random påtänd snubbe försökt sätta ihop partytältet tog vi saken i egna händer och silvertejpade ihop skiten. Området var rent, fint och rätt så folktomt. Vi satte oss med brudarna och förfestade, då kommer en sliten snubbe förbi och frågar om vi har kök. Vi svarar att det har vi inte och han glider vidare. Jag kommer då in på ämnet medhavda kök och sitter och drar en historia om när jag skulle koka nudlar men inte hade något kök. Då börjar Emme och Sunna skratta hysteriskt och frågar om jag trodde han frågade efter KÖK?? Jag tittar oförstående och funderar på vad som rimmar på kök...rök, lök, pök.. vad fan frågade han efter?? Ehm jo såklart.. Tjack! Emme får ingen luft av skratt och jag börjar skämta om att ett paket nudlar är slang för ett gram amfetamin. DÅ säger Hilda, som hittills suttit tyst och inte riktigt hängt med i konversationen, att det har hon fan aaaldrig hört. Vi andra slutar garva och blir helt tysta, då Jenny, den tredje tjejen som inte heller verkar ha hängt med utbrister att Jo, det har jag fan hört!! Jag, Emme och Sunna kippade efter andan av skratt medan dom två andra satt helt gravallvarliga och fortsatte diskutera huruvida ett paket nudlar är slang för nån drog. Haha, så jävla roligt när folk inte alls hänger med på ironi. Troligtvis tyckte inte tjejerna att detta var fullt lika skoj då vi knappt såg till dem sedan under resten av kvällen. Men vi märkte inte riktigt av detta då vi var fullt upptagna med att jobba upp en riktigt rolig fylla där vi mest sprang omkring och dansade och pratade med random folk. Vart/när/hur kvällen avslutades är något oklart men när vi vaknade hade vi bag-in-boxen i tältet OCH det var vin kvar i den, så relativt städade var vi ändå.
Torsdag morgon inser vi att alkoholförrådet börjar sina och det finns inget annat att göra än att ta sig till stan för att ordna mer. Vi försöker oss först på den gamla klassikern att lifta in till stan, detta lyckas inge vidare så vi tar det lilla tåget som går mellan festivalen och stan. Väl inne i stan slår vi oss ned på ljugarbänken tillsammans med stans lokala fyllon och lite random festivalfolk. Gubben bredvid oss har sjukt läskig näsa och dricker 7,5:or till frukost. Han är dock trevlig och vi samtalar om hans flickvän och att han varit gift en gång. Vi tar en svängom inne på systemet och därefter ICA. På ICA frågar jag ett äldre par om dom kan tänkas köra oss till festivalen (det har börjat regna) och till allas vår förvåning svarar dom att det kan dom absolut göra. Tillbaks på festivalområdet hjälper vi två nyanlända tjejer med att bära packning och erbjuder dem samtidigt att bo i vårat(?) camp. Då regnet öser ner och vi inte riktigt pallar gå ut i det så sitter vi och missar spelningar och blir fulla istället. När vi väl gett upp förhoppningen om att regnet ska sluta beger vi oss in på området och ser lite på Kajsa Grytt och nåt annat random band. Vi glider runt en stund på campingen, blir blöta i röven, är i bilen och byter om och helt plötsligt är det kväll och dags för The Prodigy. Konserten är regnig, smutsig och skitkul! Eftersom det är så lite folk kan man lätt glida längst fram och stå och hoppa till gamla nittitals-dängor tills man inte orkar mer. Jag tappar bort Emme men hittar en jobbig tjej som vi träffat tidigare. Hennes kompisar köper cider till mig och jag har tappat rösten så jag står bara och nickar o tar emot. Jag glider med dom till Suede-spelningen efteråt, konstaterar att Brett Anderssons ben är det smalaste och sjukligaste jag sett i killväg och vägrar konstant att hoppa upp på den ena killens axlar... alltså han gav sig inte och han var inte värsta biffen heller, haha, han hade ju dött. Jag ser framför mig hur hans ben hade sjunkit ner i leran cm för cm tills hela knäna befann sig under marknivå. När jag inte pallar mer och fötterna är helt sönderfrusna av all väta, så drar jag tillbaks till tältet där lilla Emme redan ligger och sussar.
På fredagen är det till vår stora sorg dags för oss att plocks ihop våra pinaler och bege oss hemåt. Det har äntligen slutat regna och solen tittar fram litegrann när vi går på Slagsmålsklubbens spelning. Efter detta finns det inte mycket mer för oss att göra än att med tårar i ögonen lämna festivalen för denna gång.
Jag måste säga att "nya" Hultsfred var en riktigt rolig upplevelse och det märks att de har siktat in sig på en lite äldre publik. För det första så har alla över 18 ett rosa band på sig som intygar att man är över 18... jag såg inte en enda människa utan detta band. Till skillnad mot 2007 då vi satt och festade med 17-åringar hela jävla veckan och lätt kammade hem priset som äldst på campingen. Har man det rosa bandet kan man köpa öl inne på festivalområdet och sen är det fritt att glida runt med dem bäst man vill, jävligt skönt att slippa vara inspärrad i ett litet öltält bara för man är törstig. Campingen var även väldigt ren och fin, inte det klassiska träsket som Hultsfred varit tidigare, dräggpunkarna i 18-års åldern vars enda önskan är att skita ner sig så mycket som möjligt för att därefter däcka av verkar ha stannat hemma i år också. Det enda man kan säga var tråkigt var såklart avsaknaden av folk, inte för att jag personligen bryr mig, utan mest för att festivalen inte kommer gå runt så många år till utan fler besökare. Eg var det rätt skönt med lite folk då man hade mycket plats att sitta på, gräset var inte helt upptrampat, köerna var korta och man kunde stå längst fram på samtliga spelningar. Vattentoaletter och duschar var inne vid campingen och helt gratis, jag var aldrig på en enda toalett som inte hade papper! Jag som hade bunkrat upp hela väskan fylld me toapapper för jag vet hur det brukar se ut. Ja sammanfattningsvis har jag bara bra saker med mig från Hultsfred 2011 och jag hoppas de fortsätter i samma stil och att vi som inte är sugna på att festivala med 16-åringar åker dit nästa år istället!
Lär gärna mer här istället för att lyssna på Aftonbladets trams:
http://nyheter24.se/festival24/590884-kronika-en-underbar-festival-trots-lite-folk
Slutligen, tack Emelie Björkis för en skitgrym vecka! Ladda nu om, för nästa år kör vi igen!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)