Lägenhetsjakten 2.0

Kaoset med hemlösheten fortsätter. Vi var på visning på en superfin etta på 27kvm igår. Först blev vi helt kära i det fina köket och var redo att flytta in typ. Men sen kom hjärnan och bah.. hallå vart ska ni ha era grejjer och ni kommer gå varandra på nerverna så jävla hårt i en sån här superliten fjuttlägga. Så då var det locket på. Inga bud på den finingen. Istället tar vi ett "wildcard" och väntar till nästa helg då det är visning på ett renoveringsobjekt som jag är sugen på. Det är värsta 70-tals lyan med takfläkt, furuväggar, plastmattor och hela köret. Nånstans i mitt naiva sinne har jag fått för mej att jag i värsta Ernst-andan ska kunna få ordning på detta törpet och göra det svincoolt. Men samtidigt så härjar tankarna på att behöva ställa upp i "arga snickarn" eller nåt sånt om ett tag när alla mina renoveringsförsök har gått åt pipan. Alltså bara TANKEN av att behöva få skäll av en snickare(!!) inför hela svenska folkets jubel (svenskar jublar alltid inombords när andra trampar i klaveret, det märker man på tv-program som detta och lyxfällan). *ryser*
Om den lägenheten är skit eller blir svinpoppis bland Stockholms alla hemma-fixare och därmed går upp massa i pris, så är vi körda. Folk vill inte sälja sina lägenheter runt jul och nyår så det är bara en eller två helger kvar med visningar.
Vi väntar även fortfarande på lånelöftet, banken skulle ringa idag.

Nu ska jag börja läsa till tentan och jag kommer INTE att slå ihop boken förrän jag är på sidan 300. så går det när man inte är ute i god tid.

Love for no reason.

Hela denna kvällen ska spenderas med Billy The Vision and the Dancers på hög volym och ett glas vitt i handen. Ska dra till med nån go thairätt ikväll. Jag skulle egentligen plugga, men alltså ibland känns det bara som att livet är för kort för att göra allt tråkigt hela jävla tiden. Carpe Diem eller vad man tatuerade in i svanken på sena 90-talet..

Jag sitter och funderar på det här med storstäder. Vad det är som gör att jag inte ens för en sekund kan överväga att bo i något annat.

Ett tag var det nog klubblivet som lockade mig mest. Att kunna festa alla dagar i veckan, alla tider på dygnet kändes som en gudagåva när jag flyttade till Berlin. DET var höjden av frihet! Drick öl på gatan helt lagligt, ojoj!! Kunde det bli bättre?? I några månaders konstant dimma kunde det inte det.
Första gången jag ville flytta till Stockholm var 2006. Det kändes just då som karriärmetropolen nummer 1. Där jobbade alla med media, tjänade massa pengar och visste vad som skulle bli trendigt flera veckor innan nån annan hört talas om det. Killarna var modemedvetna utan att vara homosexuella och man satt på mysiga barer och sörplade drinkar efter jobbet.

Under det senaste året har jag kommit till insikt med massa saker jag vill och andra saker jag inte vill. Att bo i Stockholm och älska Berlin och alla andra storstäder jag någonsin satt min fot i har inte blivit ifrågasatt.

Vill jag supa mig redlös på en punkspelning klockan 5 en måndagmorgon? Nej.
Vill jag jobba med "media" och ha koll på trender? Nope.
Vill jag bo i en storstad? Ja.
Varför? Vet ej.

Alla saker som jag ville när jag var yngre och de drömmar jag hade då verkar ha färgat av sig så mycket att jag alltid kommer älska storstäder av alla slag även om anledningarna till det har försvunnit under vägen.

Men man kanske inte behöver en anledning till att älska något.

Bjuder 50 spänn för en 3a på Söder!

Livet gillar ju att sköjja till det titt som tätt och efter förra inlägget där jag verkade ha för mycket tid över så bestämde sig Livet för att göra nånting åt det. Hon jag hyr lägenheten utav behöver ha tillbaks den så jag och Calle måste röra på oss. Eftersom vi befinner oss i bostadsbristens mecka så verkar vårat enda val vara att gå all in borgare och köpa bostadsrätt. Vi fick reda på detta i fredags och har redan hunnit med 5 visningar och varit på banken för att få ordnat med lånelöfte (liite krångligt men sjukt mycke vuxenpoäng på den). De senaste fem dagarna har vi pluggat räntesatser, budgivningar, topplån, bottenlån, stambyte och alla andra kul ord man måste kunna slänga sig med för att han en chans till ett någorlunda bra köp. Min spontana känsla är P A L L A. Den lägenheten jag helst ville ha såldes igår för 1 640 000. Det var en skitfin 2a i Sundbyberg. Den lägenheten vi EGENTLIGEN har råd med är typ en minietta i Kallhäll. Ingen vet hur detta kommer sluta, allra minst jag och Calle. Vi tittar på allt ifrån renoveringsobjekt i ytterförorterna till top notch lyor på Söder och kan bara konstatera att HELVETE vad svårt detta är. Jag vill helst lämna över detta ansvaret till nån med koll som bara kan fixa ett hem åt oss. nu.

Att vi tillsammans äger ett bohag bestående av en tv, nåt fult fat, ett skoskåp, ett staffli och lite kläder gör ju inte saken lättare heller. Dagen vi flyttar in kommer vi få bulla ihop våra ytterjackor till temporär säng och sova så tills den dagen kommer då vi har råd med en säng.

FML

ITP tenta på lördag.

FML even more.

Kaftanen spelar skivor.

Idag dansar vi till Säkert! i mitt kök.
Och med vi menar jag jag.

Kom hem för en stund sen, var trött o frös som vanligt så jag satte mej i soffan och la patiens på dattan några gånger tills jag höll på att frysa händerna av mej. Funderar på o diska för att få skölja händerna i skålhett vatten så man får upp cirkulationen lite. Känns som England när jag satt med vantar vid datorn på Aglionby Street. Slökollade på tv och kunde inte annat än att konstatera att dagtid-tv suger. Och USA suger (reruns av Americas got talent och Extreme Home Makover fick mej att konstatera detta).

Nu är jag inne i några tankar om att göra nåt. Nåt bra. Jag är lite sugen på att hitta nåt hak där man kan få spela skivor ibland. Jag och Idil har snackat om att starta nåt ihop. Men samtidigt vet jag inte om jag pallar, det tar så mycket tid och sen är man bakfull så ofta. Då tänker jag att jag borde skaffa mej nåt vettigt jobb eller praktikplats eller nåt där jag måste fokusera och vara grym liksom. Det som egentligen borde vara det vettigaste för mej just nu är att satsa på skolan till 1000% och jag satsar.. mycket. Men jag vill inte läsa böckerna. Dom gör mej så trött och jag bara sover bort dagar när jag ska plugga. Då leder man ju spontant in på frågan varför i helvete man är så trött hela tiden. Kanske lider av nåt kroniskt. Eller så vill min kropp (ej min hjärna) börja på gymet. Det sägs ju att man blir piggare av lite motion. jag är även sugen på att shoppa, massa varma mysiga koftor. Eller så ska jag börja bära kaftan.

Nu ska jag laga pannkakor och dansa runt till tonerna av Nina Kinert (hej, tänk det på en goer klubb och mej i kaftan bakom skivspelaren).

Tack o hej.