Har fått två utslag på magen, som den erkända hypokondrikern man är ska jag nu spendera ivartfall de närmsta två timmarna med att nätdoktora fram vad det kan vara. Sedan jag upptäckte nätdoktorn har jag bara behövt gå till läkaren en gång. Det har räddat mej från många skamfyllda ögonblick då jag varit heeelt övertygad om att jag fått nån konstig sjukdom, men sedan med nätdoktorns hjälp fått inse att jag är helt frisk. Möjligtvis med undantag för i huvudet.
Glömmer aldrig känslan när jag var 100% säker på att jag hade fått hudcancer under tiden jag bodde i Grekland. Jag, mamma och Felle sitter på en strand en bra bit bort från byn jag bodde i och mamma bah "Men gud, vad är det du har där?" Eftersom det satt på kanten av min rygg, nästan under armen så var det liiite svårt att se, och jag mindes att nån frågat mej det några veckor tidigare, men då var det bara en röd rund ring, så jag trodde jag gått in i nåt, vilket var vad jag sa till mammma. Men hon gav sej inte o bah "men det ser riktigt illa ut" För att få slut på tjatet så lyckades jag på nåt sätt vrida runt armen, kroppen och huvet så jag fick se vad hon snacka om. PANIK!! Den lilla röda ringen var nu ett helt runt sår, som bara såg skitskummt och superinfekterat ut!!
Tankarna i mitt huvud; "Ok, jag har cancer. Ok. Måste till läkare, åka hem till Sverige, litar inte på vården här, vem ska ta över mitt jobb, tänk om jag dör, måste jag ta cellgifter o bli av med allt hår, peruker, begravning, ligga i sjuksäng, dropp, osv osv." Man kan säga att jag gick scenariot lite i förhand och bara rabblade upp allt som jag nånsin sett i random sjukhusserie.
Eftersom jag hade börjat stressa upp mej och när inte ens MAMMA sägar att "nej, det är säkert ingen fara". Då är det dags att uppsöka läkare. Vi börnade fort som fan över kullar o snirkliga bergsvägar till mitt konstor. Det första jag gjorde var självklart att nätdoktora "hudcancer". Där stod det att om utslaget var beläget under bh-bandet så var det mest sannolikt inte cancer.. o mitt var ju precis där bh-bandet alltid skaver när det blir varmt. Först då och efter att ca 100 pers på kontoret hade tittat på det och inte trott att det var cancer, så började jag lugna ner mej. Vi åkte iväg till läkaren iallafall, för NÅT fel var det ju. Jag hade förväntat mej timmar av undersökningar och provanalyser när jag kom in till doktor Costas (sällan greker heter det btw). Men jag bara drog upp tröjan och han tittade på det i en halv sekund och sa sedan att jag fått hudsvamp...?! Ehh ok. Kändes ju bra att det inte var cancer, men svamp kändes ju jävligt nasty. Tydligen berodde det på att jag hade bh på mej i värmen för mycket, men eftersom jag jobbade hela dagarna och hade vita t-shirts så kändes det inte särskilt aktuellt att gå utan. Jag fick iallafall medicin att smörja på och 3 dagar senare var skiten borta.
Nu var ju det här en liten solskenshistoria där allt slutade bra, men så är det inte för alla. Detta är också anledningen till att jag alltid är supernoga med solfaktor, känns som att jag typ VET hur det känns att ha hudcancer, och det är inget jag vill uppleva igen om man säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar