Dagens outfit: Ankeborgare

Har funderat ett tag på att dra igång den här karusellen igen och eftersom jag idag fick reda på att jag kommit in på utbildningen "Webbkommunikatör, Sociala Medier", så firar jag detta med att ta upp det här igen.

De senaste veckorna har jag kommit på mig själv med att drömskt stirra ut ur tunnelbanefönstret (och de givetvis inte så någonting annat än min egen spegelbild)och fundera på det här med bloggar och bloggskrivande. Varför har man en blogg? Är det så att de flesta bloggare när en hemlig dröm om att ens kreativa bloggande ska bli "upptäckt" och att man snart har kammat hem den första miljonen? Är det mer för att synas och höras snarare än vinstintresset i sig som driver en? Eller är det kanske så enkelt att 5% av den svenska befolkningen tror sig ha något så viktigt att säga att det är värt att publicera i den oändligt stora massan av dagens outfits?

På tal om just dagens outfit så tycker jag att fenomenet i sig är oerhört intressant och lite skrattretande. Till viss mån kan jag förstå om de som är under 18, 20 kanske om man ska vara snäll, vill få nån slags egoboost av att yngre tjejer skriver "du är så cool och fin" i kommentarsfältet. Men kan någon svara på VARFÖR man som (relativt)vuxen människa vill att en massa småtjejer ska gå runt i samma kläder som en själv? Personligen så har jag en rätt barnslig klädstil (försöker jobba på detta, men slutar oftast i att jag ser ut som ett barn som varit och lekt i mammas garderob), vilket medför att jag med jämna mellanrum stöter på ett gäng 14-åriga balla brudar som har samma klänning/top/whatever som jag har på mig... spontan reaktion är inte direkt "Yesss!! FAN vad jag är trendig, still got it osv.." utan mer att man tittar sig snopet omkring, känner sig som en tant och hoppas att ingen annan vuxen ska få syn på mig som uppenbarligen varit på barnavdelningen och fyndat.

En annan sak jag är trött på när det kommer till bloggar är det här skenet av att bloggarens liv är sååå himla perfekt och dom *älskar* allt och har världens gulligaste pojkvän och vääärldens sötaste hund!!! *tätt följt av 100bilder på vederbörandes helt vanliga kille och tråkiga hund*
Detta fenomenet är en direkt parallell till folks Facebook-statusar som alltid är så oerhört käcka och piffiga. De innehåller uteslutande "duktiga" människor som bakar och har utflykter och ska på härliga fester och har myskvällar osv. Jag hatar det och blir verkligen provocerad för jag VET ju att den där festen bestod av 4 halvpackade tråkmånsar och att "myskvällen" var att somna på soffan kl 20.
Det värsta med hela det här utlägget är.. att jag gör precis likadant själv! Senast för några timmar sedan uppdaterade jag om att "JAG KOM IN PÅ SKOLAN!!!". Varför gjorde jag det? Hoppades jag på att nån skulle sitta hemma och tänka "ja, den där Helen, hon är duktig hon, det får bli en like på det här" ? Troligtvis. I denna värld där alla är så himla duktiga hela tiden så är det svårt att inte dras med och börja överdriva en smått tråkig vardag med potatis och fiskpinnar till "god mat och tända ljus...myyyys!".

Jag var tillomed tvungen att börja redigera i den text jag precis skrivit för jag låter så jävla pretentiös!! Blää, det är ju inte jag! JAG är slö, lite halvdryg, jävligt envis och har fortfarande inte tagit på mig byxor trots att klockan är 17.30. Jag borde kanske göra nåt vettigt av min lediga dag men föredrar att sitta här och bara låta tiden rinna iväg på massa skit som aldrig skulle kunna bli en statusuppdatering värdig någon avund.

Har en känsla av att jag kommer återkomma till detta ämnet då jag är lite av en hater när det kommer till ganska mycket saker. Stay tuned för detta exceptionellt intressanta liv!